Mötet med alla dessa engagerade människor ger många känslor. Vi skrattar VÄLDIGT MYCKET men ibland blir det även gråt. Jag har berättat för dom att jag har jobbat med dom här frågorna i många år, men att jag slutade för ett tag sedan. Mötet här i Ankara har dock fått mig att överväga att ge mig in i kampen igen. Igår kväll sa en ung kvinna från Portugal: "Tina, if people like you give up we don´t have a chanse", vilket ledde till att jag började gråta och nu gråter jag så fort jag tänker på det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar